Att äga ett lant- eller skogsbruk är förenat med en stor arbetsinsats. I det generella lantbruket är det markägaren själv som lägger ner sin tid och sin själ i arbetet på gården. I tidiga ottan är denne uppe för att se till djuren, oavsett om det är en mulen morgon i september eller självaste julafton. Gårdsarbetet upphör aldrig.
Fjättrad vid gården
Sjukdom, trötthet eller allmän leda hos lantbrukaren hade förr i tiden ingen som helst betydelse. Arbetet behövde göras och det fanns oftast ingen annan som kunde hjälpa till och ta över. På rikemansgårdar fanns kanske en eller ett par drängar men för den ordinära knegaren var arbetet tufft. Korna skulle mjölkas flera gånger var dag, år ut och år in. Vedförråden behövde fyllas så att gårdens folk och fä skulle kunna överleva vinterhalvåret utan att frysa ihjäl. Marken behövde brukas och odlingarna behövde sås och skördas så att jordkällaren blev fylld till bredden av lök och rovor inför de kalla månaderna. Djur skulle slaktas och köttet skulle tas om hand om. Det var ingen rast och ingen ro.
Semestern kommer
Så under 1940-talet hände något som fick det traditionella jordbruket att förändras; semestern kom intågande och 1951 blev den lagstadgad. Helt plötsligt hade samhällets arbetare rätt att vara lediga! De tre semesterveckorna varje år var ett uppskattat inslag i vardagens gilla gång och detta fick ringar på vattnet att växa till en sådan grad att det även började att kännas inom lantbrukssektorn. Under 1950-talet kom så antalet lantbruk med mjölkkor att minska i antal, en trend som fortfarande ses idag.
Mycket annat på gårdarna underlättades. Att odla grödor blev lättare med hjälp av traktorer. Att slakta djur var inte längre någon nödvändighet med de framväxande snabbköpen. Det blev även lättare att mjölka korna men faktum kvarstod att minst två gånger om dagen behövde korna sin tillsyn. Det är förmodligen därför som det var just mjölkbönderna som avvecklade eller sålde sina gårdar.
Avbytarkretsar på intåg
För de kvarstående lantbrukarna uppstod avbytarkretsarna som svar på önskan om vila ibland. Det var under 1960-talets början som dessa såg dagens ljus och de bestod helt sonika av gårdsägare och tillgänglig arbetskraft som åkte runt och hjälpte till på gårdar där det behövdes. Många var de gårdsägare som uppskattade tilltaget men, tyvärr, blev lyckan kortvarig då det redan under slutet av 1960-talet stod klart att duglig arbetskraft var svår att få tag på. Till råga på allt blev det allt svårare för bönderna att tjäna pengar på att producera mjölk.
Avbytartjänsten införs
Under 1970-talet togs så beslutet att en avbytarkrets för hela riket skulle införas så att lantbrukarnas verksamheter skulle underlättas. Efter en testperiod i ett par regioner infördes den rikstäckande avbytartjänsten med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i spetsen. Systemet kom att innebära att tusentals avbytare anställdes inom företaget Lanbrukets Avbytartjänst AB. Under flera decennier var det ett uppskattat system som hjälpte lantbrukarna men i slutet av 1990-talet var det så pass olönsamt att det lades ned.
