Under den senaste tiden har det debatterats en hel del om hur vi svenskar är dåligt förberedda för en kris när det gäller mat. Det är mycket märkligt. Vår grad av självförsörjning är näst intill utplånad och ett faktum är att denna utveckling är en följd av inträdet i EU. Denna utveckling är mycket allvarlig och inget att ta lätt på. Visst kan man välja att blunda och fokusera på andra saker men konsekvenserna vid en katastrof går inte att bortse ifrån. Detta kommer att drabba oss alla om vi skulle falla i onåd som nation.
Man påstår att vi skulle kunna försörja vårt svenska folk i en vecka med den egna produktionen av grödor och livsmedel. Detta är en mycket märklig utveckling med tanke på att svenskarna alltid varit ett jaktfolk och ett folk som försörjt sig själva som bönder. Det är som sagt EU-medlemskapet som ligger bakom den här utvecklingen men frågan är – går den att vända?
Felaktig fokus
Allting kretsar inte kring storstäderna även om man lätt glömmer det när man vandrar på huvudstadens gator och besöker butiker och restauranger där ingenting saknas. Politiker och näringsliv fokuserar på reformer och rekrytering Stockholm men glömmer lätt att de som arbetar för maten på bordet, jobbar i anonymitet på landsbygden långt borta från köttgrytorna i Stockholm. Landsbygden och dess verklighet känns som sagt långt borta för dem som bekvämt kan göra sina inköp i butiker och saluhallar i landets huvudstad.
Ofta får landsbygdsborna veta att de är en belastning och det är också på landsbygden innvånarna får känna av alla indragningar av servicen bl.a. Dessa frågor kan man stöta och blöta i oändlighet på såväl politisk nivå som inom näringsliv och hos myndigheter men faktum kvarstår – vi kan inte försörja oss själva längre än en vecka i konungalandet Sverige. Det är viktigt att var och en förstår allvaret i situationen och att agrikultur och jordbruk får den status och det fokus som de förtjänar.
Utbilda i skolan
Kanske är det skolan som misslyckats utbilda eleverna i verklighetsförankring. Nu finns det visserligen inget ämne i skolan som heter så men att utbilda ungdomarna så att de förstår sambanden mellan jordbruket, landsbygden och maten på bordet, borde tillhöra en av skolans skyldigheter. Vi behöver skapa en medveten människa, en människa som är väl insatt i verklighetens förutsättningar och sambanden mellan självhushållning och landsbygd. Det är lätt att tro att det är ICA-butiken som gör limpan om man aldrig får lära sig att det är böndernas arbete som är förutsättningen för att det ska bli något bröd till fikat.
En positiv sak i sammanhanget är att man ser ett ökat intresse för självhushållning och ekologiska odlingar. Vi får hoppas att skolan hänger på den trenden.
